Hur ekonomier dör - riskerna med stora förmögenheter

 Bysans

Venedig

"Folk har inga pengar för att dem lägger pengarna på nöjen. Sedan kommer dem till mig och vill har mer pengar. Jag som aldrig roar mig. Och därför har jag en sparad slant." Citatet är hämtat från en av de tidiga serierna med Joakim von Anka. Från den enskildes perspektiv har han en klar poäng, ifall man aldrig lade pengar på något man tycker är kul skulle man ha mer pengar. När knattarna vill ha 25 kr(i 1940-talets penningvärde) till en lekplats blir deras gammelfarbror rasande. Säkerligen har många äldre släktingar reagerat likadant genom historien, ofta har dem säkert haft goda skäl, få kan köpa allt dem skulle vilja ha.

Men ur ett samhällsperspektiv kan för mycket sparande bli ett allvarligt problem. För den enskilde individen och familjen är det lämpligt att samla kapital, eller ännu hellre investera i någonting som ger en fast avkastning. Jordegendomar har historiskt sett varit en sådan jämn och säker inkomst, men även fastigheter, statsobligationer och skog. Mer än en modern direktör köper upp sig på skog så att han och hans barn får en jämn och säker avkastning från skogen. Konsekvensen blir att förmögenheter som folk tjänat eller samlat genom att spara på avkastning i princip blir frysta, eftersom dem inte används utom till att driva upp priserna på befintliga tillgångar. Man kan säga att pengarna slutar att existera, om man med existerande pengar menar sådana som är i omlopp. När pengarna används till att köpa varor och tjänster eller finansiera ekonomisk infrastruktur så skapas jobb, tillväxt och nya verksamheter kan uppstå. När pengar används till social och kulturell infrastruktur(som lekparken JvA inte ville betala), utvecklas samhällets humankapital i form av friskare och mer kompetenta och stimulerade individer som kan bidra till utvecklingen.

Två historiska exempel på hur fel det kan gå är Bysans och Venedig. I fallet Bysans var det mindre lönsamt att investera i handel än i jord, till stora delar på grund av statlig politik och förlorade krig som påverkade handelns villkor. Konsekvensen blev att den som hade råd hellre köpte jord och Bysans föll ner i fattigdom. När kejsaren inte längre hade råd med en tillräckligt stark militärmakt blev Konstantinopel erövrat av turkarna som grundade det osmanska väldet.

Ett annat är Venedig, som till att börja med gav goda möjligheter för vem som helst med kapital att investera i handelsföretag. Nytillskottet inom den venetianska handelsaristokratin var stort fram till 1300-talet, då den befintliga handelsaristokratin genomförde reformer som stängde dörren för nykomlingar. Det var möjligen en orsak till att Venedig så småningom gick nedåt som kommersiell och maritim stormakt, att det blev färre med nya idéer och ny kompetens. Men någonting som definitivt satte spiken i kistan inträffade runt 1600-talet, då aristokratin började betrakta sig som adeln i övriga Europa. De började anse att handel var under deras värdighet och investerade istället i mark på fastlandet. Nu började Venedigs verkliga nedgång, på 1700-talet var Venedig beroende av turismen för sin överlevnad. Det ironiska är att venetianarna hade haft mycket med Bysans att göra vid tiden för dess undergång 200 år innan de själva gjorde ett liknande misstag.

Under 1800-talet var tillväxten i Europa förhållandevis låg, precis som den har blivit under de senaste decennierna. Anledningarna är såklart flera, men en anledning är att Venedigs och Bysans undergång var ett normaltillstånd. De som hade pengar sparade dem eller investerade dem i jord, statliga lån, etc. vilket gav dem själva ekonomisk trygghet, men frigjorde mindre kapital till resten av samhället. Kanske vore det riktigare att säga att Venedigs och Bysans ekonomier inte dog utan blev normala. Pengar fanns det trots allt lite varstans i Europa, men de användes till krig, lyxkonsumtion eller enbart besparingar. Handelsmakterna var ovanliga eftersom de investerade i kommers, vilket gjorde dem rika. Men besparingar är kloka att ha eftersom ingen vill riskera att bli fattig på grund av misslyckade affärer eller att ens barn ska bli fattiga för att dem saknar de rätta färdigheterna. Bysans för ekonomin skadliga politik grundades i att kejsarmakten behövde hantera arbetslöshet och andra frågor utanför kommersens värld, men gjorde det på ett sätt som var skadligt på lång sikt.

Sammanfattningsvis är förmögenhetsbildning såväl det naturliga resultatet av framgångsrika affärer eller spekulationer, som någonting som på sikt dåligt för de som ska tjäna pengar efteråt. Den venetianska handelsaristokratin är inte de enda som ordnat privilegier åt sig själva, det har snarare varit regel än undantag. Men även förmögenheterna i sig blir ett problem när pengarna inte kommer till användning i ekonomin som helhet, och minskar därför möjligheterna att tjäna pengar.

Af Kleen, Björn, Jorden De Ärvde, 2010

Bonnierfakta, Europas expansion, Kjersgaard, Erik, mag art i historia, Dahlerup, Troels, professor i historia, 1982

Freeland, Chrystia, Plutocrats - the rise of the new super-rich and the fall of everyone else, 2012.

Piketty, Thomas, Capital in the 21-century, 2014.

Strathern, Paul, The spirit of Venice - From Marco Polo to Casanova, 2012

Vad har hänt med sparvarna?

A Game Of Thrones har förändrat sparvarna fullständigt, från en komplicerad religiös, politisk och social rörelse till en rörelse som främst är emot sexhandel och homosexualitet. Från medeltid till nutida konflikter mellan religiösa konservativa och det sekulära samhället. Men först en rekapitulering.

I A Song of Ice and Fire är sparvarna en religiös och politisk rörelse inte olik vad som hände på medeltiden. De religiösa rörelserna kunde handla om folk som samlades i massor för att pina sig själva för sina synder, avvikare som protesterade mot adelns makt och privilegier och/eller mot kyrkans maktställning och dubbelmoral. Vissa som franciskanerna var närmast inomkyrkliga och blev en viktig del av den katolska kyrkans organisation, det var dem som tog hand om pestoffren när ingen annan vågade av rädsla för sjukdomen. I Tyskland ledde det till det långvarigt inbördeskrig mellan bönder och adel, det s.k. husiterkriget under 1400-talet. Det förekom även att kvinnor med religiösa visioner hade vad vi skulle kunna kalla feministiska föreställningar. I korthet använde folk religionen till att uttrycka sitt missnöje med allt från korruption till sociala, ekonomiska och genusrelaterade orättvisor.

Sparvarna är en sådan komplex religiös, politisk och social rörelse. De första tecknen på religiöst och socialt missnöje märks redan i bokseriens andra del, där predikanter som kritiserar kungafamiljen väcker Tyrions och framförallt Cerseis missnöje. Tyrion ignorerar dem och Cercei spärrar in dem.

 I den fjärde delen har missnöjet jäst till den punkten att sparvarna, som de numera kallar sig, samlar sig på trappan till den stora septen(kyrkan) i huvudstaden och lägger ben som de hävdar är från heliga män och kvinnor som mördats i kriget. Kungarnas krigshärar har bränt byar och mördat befolkningen, med hänsyn endast till konflikterna mellan sina hus. Ni vill sparvarna att kronan ska beskydda septer och byar, samtidigt som de beväpnar sig och vissa hellre kräver att alla riddare ska tjäna kyrkan istället för världsliga herrar. Sparvarna kuppar sig till makten över kyrkan till Cerceis missnöje, och säljer kyrkans lyxartiklar för att köpa mat till de fattiga, samtidigt som kyrkans korrupta f.d. ledare tvingas skura golv eller blir inlåsta med religiösa motiveringar. Cercei säger att nordbor som dyrkar träd och Stannis och hans eldsgud är ansvariga, men sparvarnas ledare påpekar helt korrekt att kronans lojalister är lika skyldiga.  Ord och inga visor.

Cercei låter Höge Sparven, som kyrkans nye ledare kallas, återskapa den militanta tron, två korsfararliknande krigarordnar, i utbyte mot två gentjänster. Den första att kyrkan ställer sig bakom Tommen och den andra att Höge Sparven annullerar kronans skuld till kyrkan. Sparvaran blir Fattiga Följeslagare, den enklare av ordnarna, och mer religiösa riddare ansluter sig till den mer prestigefulla Krigarens Söner. Deras syfte förutom att försvara kyrkor och folket är att bekämpa Stannis och hans gud.

Sparvarna börjar dock predika mot sexhandeln och genom Cerceis försorg arresterar dem Margaery och håller henne under tortyrliknande omständigheter, anklagad för otrohet mot sin make Kung Tommen, vilket skulle innebära högförräderi om det är sant. Det slår dock tillbaka på Cercei när dem griper henne för mord på kyrkans tidigare ledare, vilket räknas som gudamord då kyrkans överhuvud officiellt är gudarna själva som vandrar på jorden och utomäktenskapligt sex, incest, mord på Kung Robert och förräderi, hon är skyldig till alltihop och mer än så.

I TV-serien bildas sparvarna i kamp mot sexköp, främmande religioner och homosexualitet. I böckerna bryr sig inte sparvarna om homosexualitet, det framgår hitintills inte vad de anser om homosexualitet, men westerosierna i allmänhet verkar ogilla homosexualitet och talar tyst men föraktfullt om ser Loras och lord Renlys homosexualitet. Händelseutvecklingen eskalerar när Ser Loras blir gripen för homosexualitet, och Margaery blir manipulerad till att avge ett falskt vittnesmål i frågan så att även hon kan gripas.

Varför detta byte av fokus? Skulle man inte kunna använda sparvarna i något sånär samma version som i miljonsäljande bästsäljare? Kunde inte Margaery varit otrogen eller falskeligen anklagats för det i TV? Den troligaste förklaringen är väl att de moderna konflikter med religiösa grupper som får mest uppmärksamhet idag ofta handlar om sex, abort, homosexualitet o.s.v. Fast den nuvarande påven Franciskus I har gett kyrkan en mer medeltida ton som prioriterar bort sexualiteten till förmån för socioekonomiska frågor. Romanerna skildrar skickligt vilken roll religionen hade på medeltiden till att ställa överklassen mot väggen, utan att ducka för skuggsidorna, Höge Sparven betraktar kvinnor som otillförlitliga av naturen och använder tortyr för att tvinga fram bekännelser. TV-serien har inte ens försökt att ta tillvara den konflikten, utan gör sparvarna till homofoba fanatiker.

Referenser:

A Song of Ice and Fire - A Clash Of Kings

A Song of Ice and Fire - A Feast For Crows

A Song of Ice and Fire  - A Dance With Dragons 
Harrison, Dick, Den Stora Döden : Den värsta katastrof som drabbat Europa, 2002.

Moberg, Vilhelm, Min svenska historia - från Oden till Engelbrekt, 1970

En lägenhet på Östermalm eller ett slott?

37 308 000 kr för ett slott i Frankrike eller 83 000 000 kr för en våning på Östermalm i Stockholm? För ett tag sedan uppmärksammades att det byggs en våning på Östermalm i Stockholm med priset satt till 83 miljoner kronor. De flesta svenskar skulle aldrig ha råd med någonting sådan, men i alla tider har stora mängder kapital samlats hos relativt få personer, vilket har gett upphov till arkitektoniska mästerverk som beundras i nutiden. Jag har i detta blogginlägg samlat några slott som har bjudits ut till försäljning de senaste åren, och konstaterar att åtminstone utropspriset är betydligt lägre än för våningen på Östermalm. Man ska dock beakta att underhållskostnader för ett slott antagligen är betydligt högre än för lägenheten ifråga, men samtidigt finns det möjlighet för slottsägare att dra in pengar på kulturturism och evenemang.

Priserna nedan är de som säljaren önskat, inte slutpriset efter eventuell budgivning. 

St-Pierre Albigny i de franska alperna, byggt senast på tusentalet på en bergssida 200 meter över byn Miolans, av de dåvarande herrarna till Miolans. På den tiden var slott inte bara luxuösa bostäder utan även militära befästningar som skyddade adeln från sina fiender och mot upproriska bönder. Berget stupar brant nedanför slottets framsida och gav det en utmärkt försvarsposition.  Sedan 1500-talet t.o.m. den franska revolutionen tjänade slottet som fängelse. Det är idag bara delvis beboeligt eftersom det har fallit i ruin, men besöks av turister och används till kulturella evenemang. Slottet hamnade på det franska sällskapet för historiska monuments lista år 1944. 

Pris: 3-4 miljoner euro eller ungefär 28 - 37 miljoner kr

Caversvall Castle i England byggdes 1275 av Sir William de Caverswall, som tidigare tjänat som sheriff i Staffordshire och Shropshire. Sherifferna var kungens representanter som styrde vid sidan av den lokala adeln. Slottet byggdes om under det tidiga 1600-talet av en köpman vid namn Matthew Cradock, som blivit en lantadelsman likt många andra som kommit upp sig ekonomiskt under historiens gång.  Under det engelska inbördeskriget mellan kung Charles och parlamentet på 1600-talet, hölls slottet av parlamentets armé.

Pris: 3 miljoner pund eller drygt 38 miljoner kr. 

Cavers Castle är en skotsk slottsruin som det finns planer på att bygga om till en modern bostad, det går också att köpa sig titeln Baron of Cavers separat. Under den sena medeltiden innehades slottet av klanen Balliol och senare av klanen "Black" Douglas.  Det som återstår av slottet är tornhuset, eftersom merparten av det en gång imponerande slottet från 1200-talet, som har byggts om från 1400-talet till och med 1800-talet, revs 1953. Den dåvarande ägaren hittade inte någon som ville köpa det, fast han mötte intresse för dess historiska värde.

Pris: 300 000 pund eller drygt 3,8 miljoner kr.

 Castello Izzalini i Umbria i Italien är inte bara ett slott utan även en kyrka och en medeltida by till salu. Delar av byn är fortfarande omgiven av medeltida murar, med gamla hus och torn. Inuti slottet finns 15 eleganta moderna lägenheter. Slottet ägdes en gång i tiden av den legendariske och ökände italienske adelsmannen Ezzelino III Da Romano(1194 - 1259). Han regerade i 20 år över Verona, Vicenza och Padua och deltog på den tysk-romerske kejsrens sida i dennes krig mot påven och gifte sig med kejsarens dotter. Litterära traditioner som möjligen skapades av hans fiender beskriver honom som en grym tyrann. Någonting som senare tiders diktare byggde vidare på för att framställa honom i ännu värre dager. 

Pris för slott, kyrka och by: 5,9 miljoner euro eller ungefär 75 miljoner kr.