Venedig
"Folk
har inga pengar för att dem lägger pengarna på nöjen. Sedan kommer dem till mig
och vill har mer pengar. Jag som aldrig roar mig. Och därför har jag en sparad
slant." Citatet är hämtat från en av de tidiga serierna med Joakim von Anka.
Från den enskildes perspektiv har han en klar poäng, ifall man aldrig lade
pengar på något man tycker är kul skulle man ha mer pengar. När knattarna vill ha
25 kr(i 1940-talets penningvärde) till en lekplats blir deras gammelfarbror
rasande. Säkerligen har många äldre släktingar reagerat likadant genom
historien, ofta har dem säkert haft goda skäl, få kan köpa allt dem skulle
vilja ha.
Men
ur ett samhällsperspektiv kan för mycket sparande bli ett allvarligt problem.
För den enskilde individen och familjen är det lämpligt att samla kapital,
eller ännu hellre investera i någonting som ger en fast avkastning.
Jordegendomar har historiskt sett varit en sådan jämn och säker inkomst, men
även fastigheter, statsobligationer och skog. Mer
än en modern direktör köper upp sig på skog så att han och hans barn får en
jämn och säker avkastning från skogen. Konsekvensen blir att förmögenheter som
folk tjänat eller samlat genom att spara på avkastning i princip blir frysta,
eftersom dem inte används utom till att driva upp priserna på befintliga
tillgångar. Man kan säga att pengarna slutar att existera, om man med
existerande pengar menar sådana som är i omlopp. När pengarna används till att
köpa varor och tjänster eller finansiera ekonomisk infrastruktur så skapas
jobb, tillväxt och nya verksamheter kan uppstå. När pengar används till social
och kulturell infrastruktur(som lekparken JvA inte ville betala), utvecklas
samhällets humankapital i form av friskare och mer kompetenta och stimulerade
individer som kan bidra till utvecklingen.
Två
historiska exempel på hur fel det kan gå är Bysans och Venedig. I fallet Bysans
var det mindre lönsamt att investera i handel än i jord, till stora delar på
grund av statlig politik och förlorade krig som påverkade handelns villkor.
Konsekvensen blev att den som hade råd hellre köpte jord och Bysans föll ner i
fattigdom. När kejsaren inte längre hade råd med en tillräckligt stark
militärmakt blev Konstantinopel erövrat av turkarna som grundade det osmanska
väldet.
Ett
annat är Venedig, som till att börja med gav goda möjligheter för vem som helst
med kapital att investera i handelsföretag. Nytillskottet inom den venetianska
handelsaristokratin var stort fram till 1300-talet, då den befintliga handelsaristokratin
genomförde reformer som stängde dörren för nykomlingar. Det var möjligen en
orsak till att Venedig så småningom gick nedåt som kommersiell och maritim
stormakt, att det blev färre med nya idéer och ny kompetens. Men någonting som
definitivt satte spiken i kistan inträffade runt 1600-talet, då aristokratin
började betrakta sig som adeln i övriga Europa. De började anse att handel var
under deras värdighet och investerade istället i mark på fastlandet. Nu började
Venedigs verkliga nedgång, på 1700-talet var Venedig beroende av turismen för
sin överlevnad. Det ironiska är att venetianarna hade haft mycket med Bysans att
göra vid tiden för dess undergång 200 år innan de själva gjorde ett liknande
misstag.
Under
1800-talet var tillväxten i Europa förhållandevis låg, precis som den har
blivit under de senaste decennierna. Anledningarna är såklart flera, men en
anledning är att Venedigs och Bysans undergång var ett normaltillstånd. De som
hade pengar sparade dem eller investerade dem i jord, statliga lån, etc. vilket
gav dem själva ekonomisk trygghet, men frigjorde mindre kapital till resten av
samhället. Kanske vore det riktigare att säga att Venedigs och Bysans ekonomier
inte dog utan blev normala. Pengar fanns det trots allt lite varstans i Europa,
men de användes till krig, lyxkonsumtion eller enbart besparingar. Handelsmakterna
var ovanliga eftersom de investerade i kommers, vilket gjorde dem rika. Men besparingar
är kloka att ha eftersom ingen vill riskera att bli fattig på grund av
misslyckade affärer eller att ens barn ska bli fattiga för att dem saknar de
rätta färdigheterna. Bysans för ekonomin skadliga politik grundades i att
kejsarmakten behövde hantera arbetslöshet och andra frågor utanför kommersens
värld, men gjorde det på ett sätt som var skadligt på lång sikt.
Sammanfattningsvis
är förmögenhetsbildning såväl det naturliga resultatet av framgångsrika affärer
eller spekulationer, som någonting som på sikt dåligt för de som ska tjäna
pengar efteråt. Den venetianska handelsaristokratin är inte de enda som ordnat
privilegier åt sig själva, det har snarare varit regel än undantag. Men även
förmögenheterna i sig blir ett problem när pengarna inte kommer till användning
i ekonomin som helhet, och minskar därför möjligheterna att tjäna pengar.
Af
Kleen, Björn, Jorden De Ärvde, 2010
Bonnierfakta,
Europas expansion, Kjersgaard, Erik, mag art i historia, Dahlerup, Troels,
professor i historia, 1982
Freeland, Chrystia, Plutocrats - the rise of the new
super-rich and the fall of everyone else, 2012.
Piketty, Thomas, Capital in the 21-century, 2014.
Strathern, Paul, The spirit of Venice - From Marco
Polo to Casanova, 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar