Man måste ha ett hjärta av sten för att inte känna sympati för grekerna i dessa tider, men det historiska felet att de skulle ha skapat demokratin måste rättas till.
Det antika Athen hade ett system där den politiska makten låg hos demos, en politisk status som enbart män som inte var slavar kunde ha, hur stor del av den manliga befolkningen som omfattades varierade. I vissa andra stadsstater rådde snarare oligarki, variationen mellan olika stater var stor. Grekerna inspirerade säkerligen den romerska republiken som blandade medborgarstyre med aristokratstyre. Inget av dessa system uppfyller moderna krav på en demokrati, att uttrycka fel åsikter kunde i Athen vara belagt med dödsstraff, vilket blev Sokrates död, med våra ögon ironiskt eftersom hans kritik gick ut på att han var emot demokratin.
Hur som haver erövrades Grekland av den makedoniske kungen Filip som införde monarki i Grekland, och senare blev Grekland en del av det romerska imperiet, som blev ett kejsardöme decennierna före Kristus. När kulturarvet från antiken fördes vidare till det medeltida Europa var romarriket ett kejsardöme, och Europa styrdes av kungar, hertigar, biskopar och andra aristokrater. Medeltiden såg stadsstater som Venedig som fungerade som republiker, längre fram blev Nederländerna en republik, England blev parlamentsstyrt på 1600-talet och Sverige styrdes av riksdagen under mitten av 1700-talet. Men demokrati i vår mening dröjde till tidigt 1900-tal.
Det gick alltså 2000 år mellan antikens demokratier och modern demokrati, Grekland var definitivt inte bortglömt under denna tid, grekiska var ett universitetsspråk i Europa tillsammans med latin och hebreiska. Så vad hände?
Svaret börjar med den tidiga medeltidens stormannamöten. De mäktiga männen samlades för att diskutera gemensamma angelägenheter, såsom val av kung. Kungamakten stärkte så småningom sin makt både kulturellt och administrativt, med system av tjänstemän och adelsmän med egna krigsföljen som åtminstone i teorin måste vara lojala mot kungen stärkte kungarna sin makt. Kungavalen gick successivt över till arvkungariken där makten allt mer blev en angelägenhet för den enskilda familjen. På detta sätt utvecklades den tidiga medeltidens lösa riken till centraliserade stater, över en period som pågick i århundraden.
Maktkamper och missnöje ledde till uppror som ursprungligen var adelns område, men efterhand lade sig även bönder och borgare i striderna om kungamakten. Det ledde till att bönder och borgare fick tillträde till riksdagarna, parlamenten, etc. som stormannamötena hade utvecklats till. Efterhand blev dessa församlingar egna institutioner och en maktfaktor som kungarna måste ta hänsyn till och även förhandla med. Vilket fick de franska kungarna att under lång tid föra en politik som inte krävde sådant som bara folkförsamlingen hade befogenhet att genomföra.
Det första steget mot demokrati blev att riksdagarna tog makten från kungarna i land efter land, och använde de administrativa system kungarna skapat för eget bruk. Det andra steget att allt fler fick rösträtt till riksdagarna tills hela den vuxna befolkningen omfattades. Ordet demokrati må vara grekiskt, men systemet det avser är resultatet av en lång process som inte hade med Grekland att göra.
Om något land ska benämnas demokratins vagga så är det England. Engelska puritaner grundade republikanska kolonier i Amerika under engelska kronan, när kolonierna blev självständiga så baserades den amerikanska republiken på de republikanska principer som sedan länge gällt i kolonierna. Den franska revolutionen hade USA som förebild och lade grunden till demokratiseringen av resten av Europa och världen. Men England hade haft parlamentsstyre i hundra år före dess, om än med väldigt begränsad rösträtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar