Kung Arthur och hans värld

Det är oomtvistat att Kung Arthur och hans riddarna av runda bordet är en högmedeltida fiktion, som varje tidsanda har gett en ny innebörd. Nya filmer, tv-serier och litterära tolkningar av Arthur och hans hov skapas ständigt, ofta i syfte att säga något om sin samtid.

I det här inlägget vill jag diskutera frågan om hans historicitet, eller mer exakt, finns det en historisk person som det hela bygger på? Kung Arthur ska ha levt under den tidiga 500-talet och varit en framgångsrik kung som besegrade saxarna, pikterna och skoterna, erövrade Gallien som Rom fortfarande hade svag kontroll över. Den romerske ämbetsmannen Lucius krävde tribut av honom, vilket fick Arthur att angripa Lucius och besegra honom nära Burgund. Hans systerson Mordred som regerade i Britannien i hans ställe förrådde honom och tog makten, och övertygade hans fru Guinevere(Gwenhyfvyr med keltisk stavning) om att leva i otrohet med honom. Arthur besegrade Mordred i slaget vid Camlann 537 i Cornwall men skadades, varefter hans fördes till den mystiska ön Avalon. Slut på historien.

Berättelsen innehåller flera historiska luckor, från och med det sena 500-talet härskade merovingerna i Gallien. De var en frankisk familj som när inte dödade varandra om makten var en expansiv stormakt. Under 530-talet var de inne i en sådan expansiv fas, samtidigt som Arthur skulle ha erövrat deras land. Romarriket sådant det var, var aktiva vid medelhavet, men kunde inte kontrollera Italien p.g.a. strider mot ostrogoterna som erövrat halvön. En av de första merovingiska härskaran fick titeln konsul i romarriket. Men att Rom skulle ha krävt tribut av en kung i Britannien, som de övergett under tidigt 400-tal, är mer än lovligt politiskt orealistiskt.

Men det fanns ett krig 70-år tidigare som verkar stämma med berättelsen. År 467 ville den västromerske kejsaren Anthemius rädda situationen i Gallien, som till stora delar styrdes av erövrare och självständighetsrörelser, dessutom hotade Visigoterna i dagens Spanien att erövra Gallien. För att lyckas med det slöt han ett förbund med den brittiske kungen Riothamus.

Britannien hade efter det romerska tillbakadragandet över 60 år tidigare fallit sönder i mindre kungariken som stred mot varandra. De farligaste var det i dagens nordöstra England som styrdes av saxare. Saxarna hade ursprungligen invandrat för att bli soldater i brittiska arméer, men sedan tagit makten själva. Den tidens syn på etnicitet innebar att folk tog sig den etnicitet som härskaren hade. Så när saxarna tog över blev den brittiska befolkningen saxare, förlorade dem sedan ett krig blev de människor dem inte längre styrde över britter igen.

Riothamus skeppade in en armé till Gallien och intog först områdena norr om floden Loire, men ockuperade snart Bourges. Den romerske prefekten i Gallien, Arvandus, hade dock tagit kontakt med Visigoterna och föreslagit att de skulle dela upp Gallien mellan sig och Burgunderna i öster. Visigoterna angrep Riothamus och besegrade honom i slaget vid Châteauroux innan de romerska trupperna anlände för att hjälpa honom. Riothamus drog sig undan till det neutrala Burgund och försvinner ur historien.

I 800-talskrönikan Historia Brittonum dateras Arthur till 500-talet, men är samtida med en östromersk kejsare vid namn Leo, det fanns en sådan under Riothamus krig, men inte på 500-talet. Historia Brittonum är full med kronologiska och historiska fel, vilket den tyvärr inte är ensam om under den tidiga medeltiden, och ska tas med rejäla nypor salt. Likväl ser det ut som att Riothamus misslyckade krig har agerat förebild för Kung Arthurs påstådda segertåg. Riothamus betyder ungefär "Den Störste Kungen" och var knappast hans namn sedan födseln, troligen hette han egentligen något annat, Arthur är inte en omöjlighet.

Säkert är att han måste ha härskat över en betydande del av Britannien för att kunna samla ihop en tillräckligt stark armé för att erövra delar av Gallien och utmana Visigoterna, även med romersk hjälp. Han måste dessutom ha varit säker på att varken saxarna heller någon annan tänkte anfalla honom. Riothamus kan såklart ha gjort missbedömningar, men han måste ha varit en mäktig kung. Det skulle stämma med bilden av Kung Arthur som besegrade saxare, pikter och skoter och erövrade omfattande områden, även om detaljerna kan ha varit väldigt annorlunda i verkligheten. Hypotetiskt sett kan saxare ha ingått i hans armé och vid denna korta tid räknats som britter då de levde under brittisk överhöghet.

Angående Guinevere och Mordred är det inte omöjligt att historien har misshandlat dem. Ifall Arthur/Riothamus dog i Gallien eller i vart fall inte återvände och kunde antas vara död, kan ett resonemangsäktenskap mellan dem ha varit en politisk manöver för att hålla ihop riket. Det är inte okänt från historieböckerna att kvinnor som gifte sig eller valde sexpartner efter eget huvud av politiska skäl beskrevs genomgående negativt. I själva verket gjorde dem antagligen bara det bästa av en dålig situation, precis som sina manliga motsvarigheter.

Referenser:

Krigarnas och helgonens tid, Dick Harrisson, 1999

Romarriket, Bonniers världshistoria, professor Erling Bjöl, internationell politik och professor Sami Parpola, latin och grekiska, 1982.

The origins of the arthurian Legends, Geoffrey Ashe

The figure of Merlin in English Literature from the beginnings to 1740, Gillian A Sandeman.