Narnia: Om att döma någon efter utseendet

Narniaböckerna tar upprepade gånger upp frågan om utseende, och ger en vid första anblicken motsägelsefull uppfattning som är värd att bena ut. 

Det första är givetvis Aslan, som är på en gång skön och skräckinjagande. Han är på samma sätt i sitt beteende, han kan vara både god och hänsynslös, ge milda råd och via mardrömmar skrämma människor till att göra hans vilja. Han kan också vid tillfällen skrämma folk när han är god mot dem. Det hela är lätt att förstå, Aslan är C.S. Lewis tolkning av Jesus och hans intryck på människor och handlingar måste förstås utifrån att han är Gud. Kan tilläggas att herren i Narnia kallas Kejsaren över haven medan Helig ande ej nämns.

Vita häxan och den mystiska drottningen i silvertronen är motsatsen. De är oerhört vackra kvinnor som är lätta att tycka om när de sätter den sidan till. På samma sätt är det med prins Rabadach av Calormen och jättarna i silvetronen. Bakom den vackra och charmerande ytan döljer sig ett kallt och egoistiskt hjärta. Men man kan också tala om ett bakvänt dömande efter utseendet, att den som är vacker utanpå antas vara gräslig inuti. Åtminstone om denna person är en kvinna.

C.S. Lewis var en man av det tidiga 1900-talet, att hans kvinnosyn inte var jämställd ingick i tiden han levde i. Det är också talande att den vackraste av flickorna, Susan, svek Narnia på slutet när hon blev upptagen av det jordiska livet. Överhuvudtaget beskrivs flickorna/kvinnorna i Narniaböckerna i bättre dager om de har sportiga och pojkaktiga intressen, medan de som gillar kläder, dans och fester beskrivs negativt.

Lite krångligare är att allt som beskrivs om hjältarna också är vackert. Slottet Paravel, hjältarnas kläder, kung Caspians skepp, o.s.v. Medan den betydligt rikare kung Tisrok av Calormen(i Hästen och hans pojke) anses vara mindre vacker än de narniska ädlingarna, eftersom han har dålig smak.

C.S.Lewis gjorde ett bra arbete med att skildra en motsägelsefull värld där de goda kan vara skrämmande. Förutom Aslan skrämmer ibland även de mänskliga hjältarna, avsiktligt när de marcherar in i en stad på en ö i Kung Caspian och skeppet Gryningen, och oavsiktligt när de misstar Shasta för prinsen de letar efter i Hästen och hans pojke och Shasta blir rädd för dem. Hans skurkar har också en god förmåga att göra ett gott intryck när det passar deras syften. Han diskuterar även problemet med fördomar, i silvertronen missförstår Eustace ugglorna, eftersom de som nattdjur har möte om natten, och gnomerna som lever i underjorden tror att anledningen till att leva på ytan är att folk där inte hittar ner till underjorden. Likväl speglar hans egen fördomsfulla inställning till kvinnor och uppfattningen att man ska ha god smak beskrivningaran av goda som onda. Så man kan i viss utsträckning döma folk efter utseendet i Narnisböckerna. Men alla är vi barn av vår tid och man kan inte klandra C.S. Lewis för att han hade brister som alla andra människor.

Referenser:

Narniaböckerna