Samurajer

Vi känner till dem från populärkulturen, japans hedervärda och skickliga krigare med långa eneggade svärd, katana. Verkligheten skiljer sig delvis från myterna, det är föga känt att samurajer i strid huvudsakligen var beridna bågskyttar. Mer om det nedan. 

Bakgrunden till samurajerna är att japan under seklerna före år tusen centraliserades runt det kejserliga hovet efter kinesisk förebild. Så småningom blev kejsarens makt endast ceremoniell och en familj med titeln Shogun tog makten. Shogunerna höll kontakter med Kina där de kallade sig kungar av Japan, och åtminstone teoretiskt underordnade sig den kinesiske kejsaren, vars titel för övrigt betydde att han härskade över allting. I verkligheten var såklart Japan ett självständigt rike. 

Under seklerna efter år tusen decentraliserades Japan, administrativ och militär makt flyttades till lokala makthavare. En samuraj var inte nödvändigtvis en krigare, det var någon tjänade en herre, antingen kejsaren eller någon annan makthavare. Samurajerna levde av jordegendomar ungefär som medeltida riddare, och när de stred mot varandra i inbördeskrigen som uppstod, förväntade de sig belöningar i form av jord från besegrade. När de slog tillbaka mongolernas anfall under den senare delen av 1200-talet uppstod politiskt missnöje eftersom deras ledare inte kunde belöna dem med jord. De hade inte erövrat någon som härskaren kunde dela ut. 

Det är föga förvånande att detta politiska och militära system orsakade flera sekler av inbördeskrig. Framförallt på 1400-talet stred samurajerna konstant mot varandra, till att börja med på egen hand, sedan med uppbackning av fotsoldater. Det hela tog slut när Japan enades med hårdhänta metoder av generalen Hideyoshi på 1500-talet. 

Det var aldrig självklart att Japan skulle få denna blodiga utveckling. I Kina behölls det centraliserade styret och i både Kina och Korea var det de civila tjänstemännen som tog makten och inte militären. Japan gick som i Europa i våldsam riktning och utvecklade likt Europa krigarideal som har gett stora avtryck i kulturen. 

Samurajer stred till häst och pilbågen var deras främsta vapen, de liknade mer moderna stridspiloter än riddare. Först när en 200 år lång fredsperiod inträffade på 1600-1800-talen utvecklades deras svärdskonst, kendo, till vad den är idag. Kendo är fokuserat på dueller till fots, och utkämpas huvudsakligen med bambusvärd, inte riktiga samurajsvärd av stål. Ninjor var av allt att döma samurajer med svag ekonomi som därför tog till tricks, som lönnmord och spionage, som i sig inte ansågs fult. På 1800-talet gjorde samurajerna uppror där dem använde svärden mot eldvapen, vilket slutade i deras nederlag. 

Något som ofta betonas när det gäller samurajerna är deras lojalitet in i döden, och makten som japanska härskare hade att begära samurajers självmord. Utfört genom att ett kort svärdet eller en kniv används till att öppna magen. En medhjälpare står bakom och skär halsen av honom, ifall samurajen lyckades med att inte visa smärta innan han dog behöll han sin ära. Det är dock bara halva sanningen, många samurajer som besegrats och tillfångatagits bytte sida, vilket var alternativet till döden eller tortyr. 

Referens:

Japans historia: Thomas Ekholm och Ingemar Ottoson, 2011 

Kinas Historia, Hans Hägerdahl, 2008

Krigarnas och helgonens tid, Dick Harrison, 1999