Beowulf var från Jylland

Beowulf är det äldsta bevarade litterära verket från västra Europa, och intar en ställning i nivå med Iliaden och Odyssén. Berättelsen behandlar en skandinaviska hjälte någon gång på 500-talet, systerson till en nordbo som företog ett plundringståg längs Seine och stupade där, i Beowulf kallas han Hygelac.

Beowulf är mest känd för berättelsens inledande skede, som behandlar hur han undsätter den danske kungen Hrodgar, när dennes rike terroriseras av monstret Grendel. Hrodgar har byggt en stor festlokal som han kallade Heorot, där han delade ut gåvor, texten nämner ringar, samtidigt som han bjöd in till fest. Monstret Grendel hör festen och i vrede, kanske skapad av att han är ensam och utanför, angriper han mjödhallen och dödar Hrodgars män. Hrodgar är maktlös att göra någonting åt situationen, tills Beowulf anländer och skadar Grendel dödligt.

Hrodgar överöser Beowulf med gåvor av guld och ett svärd som belöning, men sedan dödar Grendels mor en av Hrodgars män som vedergällning för sin sons död. Beowulf söker upp Grendels mor i hennes lya och dödar henne. Sedan återvänder han hem med sina gåvor från den tacksamme Kung Hrodgar. Senare behandlar sagan hur Beowulfs folk slåss mot svear, och slutligen hur han dör i strid mot en drake, även kallad orm, som verkar sakna flygförmåga.

Beowulf har ofta antagits vara västgöte, i texten refereras hans folk till som geats, war - weather - eller sea - geats, vilket har tolkats som götar. Antagligen är det av geografiska skäl man har trott att det är västgötar. Det finns dock arkeologer och historiker som har ifrågasatt om det är götar som avses. Den engelske kungen Alfred den store 848-901 återgav ordet geats med jutar eller daner, samma sak gjordes i en fransk historienotis. I Beowulf är geats och danes skilda folk, danes är de som titelfiguren undsätter.

Det ges dock aldrig någon egentlig anledning att tro att han är västgöte, av texten att döma tog han båten direkt från kusten och ut över havet, som han korsade på ett dygn, vore han västgöte borde han först gett sig nerför Göta älv. Givetvis kan en berättelse nedskriven långt borta ha gjort geografiska fel, men det är också troligare att jutarna skulle komma till undsättning. De bodde närmare än västgötarna och nyheter från Själland nådde antagligen dem snabbare än västgötarna i inlandet. Jutarna var ett typiskt sjöfolk och deras strider mot svearna utkämpades till havs, vilket stämmer med uttrycket sea-geats.

Det är också mindre sannolikt att Beowulfs utpekade morbror Hygelac var västgöte, han borde  har haft god tillgång till havet och haft en flotta. Ifall texten återger hans ursprung korrekt, är det mycket troligare att han var jute.

Sedan har vi frågan om hur berättelsen hamnade i England, rimligen med invandrare från Skandinavien. Under vikingatiden erövrade danskar England, men redan under början av 400-talet invandrade jutar och angler från Jylland till England. Eftersom den äldsta kopian är en översättning från äldre engelska är de sistnämnda troligast. Men varför skulle dessa berätta om en hjälte från Västergötland? Antagligen är det i grunden en jutisk saga, som med jutiska invandrare blev en del av den engelska litteraturen.

Referenser

Beowulf, översatt och notad av Michael Swanton, Manchester University Press, 1997.

Sveriges politiska enande, Professor Jerker Rosén, Den svenska historien, 1992